Det är så underbart med svenskheten
Imorse skulle jag ställa min mobil på alarm. Jag gick in på alarminställningar för att välja ljudnivå. Det fanns fyra alternativ; hög, låg och normal finns som alternativ. Personligen hade jag trott att det skulle räcka med dessa tre och då jag är i färd med att kryssa i "normal" ser jag ett fjärde alternativ längst ner. Alternativet lagom. Jag tycker det här är helt underbart. Det är alltså någon mobiltillbehörutvecklare som har låtit svenskheten få plats i arbetet. "Det är ju bra att ha en alarmsignal som ringer normalhögt", tänkte han (eller hon, jag försöker ha en könsneutral, öppensinnad inställning). Därpå tog han tanken ett steg längre och tänkte: "Men HUR i all världen vet man att det är bra bara för att det är normalt? Tänk om gemene man har alldeles för hög volym, då blir ju alltså inte alternativet normal precis som man egentligen vill ha det..." Detta resulterade alltså i att det numer finns två lägen. Normal för dig som vill vara som alla andra och lagom för dig som vill väckas av den perfekta ljudnivån.
För några år sedan skrämdes jag lite av svenskheten. Eller skämdes är nog faktiskt mer ordet, så där som man skämdes över sina föräldrar. Liksom "Men herregud vad pinsamt, jag tror jag dör av tanken på att det där är en del av mig!" Idag har jag försonats med tanken och uppskattar i stället allt det där svenska vi har. Antagligen som det kommer kännas om 10 år (hjälp, vad gammal jag har blivit) när jag har egna barn som skäms över mig och jag kommer på att jag blivit min mamma och att jag faktiskt gillar det. Jag har alltså insett att jag uppskattar effektiviteten i mataffärerna, att man inte behöver småprata med folk man inte känner (dock är man hemskt trevlig om någon medsvensk är taktlös nog att göra detta), fräschheten och allt det där andra vi har som bara är så svenskt. Det där andra som är negativt är ju faktiskt bara gulligt. Jag skulle vilja avsluta med ett citat från min kära vän Stina som beskrev hemkomsten från Frankrike såhär: "Det är skönt att vara på ett ställe där alla vet vem Agneta Sjödin är."
Och just det. Jag valde såklart ringvolymen "lagom".
För några år sedan skrämdes jag lite av svenskheten. Eller skämdes är nog faktiskt mer ordet, så där som man skämdes över sina föräldrar. Liksom "Men herregud vad pinsamt, jag tror jag dör av tanken på att det där är en del av mig!" Idag har jag försonats med tanken och uppskattar i stället allt det där svenska vi har. Antagligen som det kommer kännas om 10 år (hjälp, vad gammal jag har blivit) när jag har egna barn som skäms över mig och jag kommer på att jag blivit min mamma och att jag faktiskt gillar det. Jag har alltså insett att jag uppskattar effektiviteten i mataffärerna, att man inte behöver småprata med folk man inte känner (dock är man hemskt trevlig om någon medsvensk är taktlös nog att göra detta), fräschheten och allt det där andra vi har som bara är så svenskt. Det där andra som är negativt är ju faktiskt bara gulligt. Jag skulle vilja avsluta med ett citat från min kära vän Stina som beskrev hemkomsten från Frankrike såhär: "Det är skönt att vara på ett ställe där alla vet vem Agneta Sjödin är."
Och just det. Jag valde såklart ringvolymen "lagom".
Jag har startat en blogg
För jag tycker att jag är så himla intressant. Jag tror att miljontals läsare kommer att vallfärda hit för att läsa mina högt värdefulla tankar och betraktelser. Lite ironi är det bakom detta uttalande, men på ett sätt är det såklart sant. Jag menar, tycker vi inte alla att vi tänker väldigt värdefulla saker? Annars skulle vi väl helt enkelt tänka något annat, mer stimulerande.
Jag hoppas att denna blogg kommer innehålla många roliga tankar och anekdoter och desto mindre ointressanta vardagsbeskrivningar av typen "jagharätitknäckemedkeso-jättegott!" I det minsta hoppas jag kunna berätta roande och/eller rörande om diverse vardagsbetraktelser. Jag tror det kan bli kul. Klart jag tror. Jag har ju startat en blogg.
Jag hoppas att denna blogg kommer innehålla många roliga tankar och anekdoter och desto mindre ointressanta vardagsbeskrivningar av typen "jagharätitknäckemedkeso-jättegott!" I det minsta hoppas jag kunna berätta roande och/eller rörande om diverse vardagsbetraktelser. Jag tror det kan bli kul. Klart jag tror. Jag har ju startat en blogg.
