Don´t stop beliving
Vilken torsdagskväll jag har. Just nu har jag en tydlig känsla av att allt kan bli mycket, mycket bra. Just nu är det jag och ett glas vin i lusthuset vid sommarstugan. Och Alex Schulmans sommarprat. Mina två favoritostar, en kungskrabba och smörstekta kantareller som jag och mamma hittade tidigare. Vi enades om att det kanske inte finns någon bättre känsla i världen än när man hittar en riktig riklig kantarellgömma. Fast min sinnestämning just nu är till och med bättre. Tänk om jag kunde njutit så mycket av ensamheten under de obeskrivligt ensamma kvällarna i Lund.
Just nu är det mycket som är fint i världen. Eller det är det väl egentligen alltid, men just nu är det mig så fruktansvärt tydligt. Nu spelar Alex Schulman "Don't stop beliving". Det är den bästa låten i världen och det är den enda låten David kan texten på. Och i den här sekunden inser jag att allt kunde bli ännu bättre om bara David var här.
I höst, ni. Då ska jag blogga. Lovar.
Just nu är det mycket som är fint i världen. Eller det är det väl egentligen alltid, men just nu är det mig så fruktansvärt tydligt. Nu spelar Alex Schulman "Don't stop beliving". Det är den bästa låten i världen och det är den enda låten David kan texten på. Och i den här sekunden inser jag att allt kunde bli ännu bättre om bara David var här.
I höst, ni. Då ska jag blogga. Lovar.
Kommentarer
Trackback
