Och så kommer jag säkert bli vräkt...

för att jag sjunger i duschen klockan halv fyra och dammsuger runt fem. Ganska märkligt händelseförlopp egentligen när jag faktiskt är den enda vettiga personen i hela byggnaden. Typ. I alla fall i hela korridoren. Eller i alla fall av mig och personen i rummet bredvid.




 


Jaha

Nu ska vi tydligen ha en sån där period igen. När jag bara sover en timme per natt och blir hyper och sen får panik och sen blir glad och städar hela nätterna och sen inte orkar göra något annat än att titta på tv hela dagarna. ÅÅH. Jag har inte tid med det här. Herregud, klockan är 05.33 och jag hetsar runt och städar. Jag gick och la mig runt fyra. Inte okej. Nej, med stora bokstäver. INTE OKEJ.

Ni glömmer väl inte att rösta på Johanna Ericsson?


Snälla, det är viktigt för mig. Rösta på Johanna här och glöm inte att göra det varje dag:


http://www.renstad.nu/show_candidate.php

Vet ni vad jag gör idag?

Tänker på vilodagen så att jag helgar den. Som det står i bibeln. Man måste ju lyda bibeln.

Det går inget bra det här

Jag försöker verkligen skriva blogginlägg för att ni ska sluta gnälla, men det verkar inte vara inspiration nog. Det kommer ju aldrig gå det här. Ska vi bara lägga ner? Ska vi börja läsa feministboken som ska vara utläst imorgon i stället?

Helt värdelös bok tycker jag, men min grupp kommer tycka annorlunda. Så då får jag stå där på onsdag och säga saker jag inte står för. Tur att jag inte tar mig själv och mina åsikter på så stort allvar.

Annars är jag mest sentimental i slutet på terminen. Tänk om jag haft min sista tvättid i E-huset. Tänk om igår var min sista svartklubb. Tänk om jag aldrig mer kommer gå till Eden. Det är väl antagligen något fel på mig.


Becca och Bosse. Tänk om ni var här nu.


Hjälp mig att hjälpa någon att få städa Linköping

Jag vet inte hur ni känner. Men för mig finns ingen ro eller vila innan Johanna har tagit hem det här. Rösta, rösta, rösta på Johanna Ericsson! Varje, varje dag!

http://www.renstad.nu/show_candidate.php

Min bristande ansvarskänsla

Jag är inte värd en blogg. Jag kan ju inte rå om något en längre tid. Mina krukväxter är döda. Min häst är såld. Mitt marsvin bortskänkt. Vi ska inte ens gå in på hur min tamagochi mår. Låt oss bara säga att jag inte visste att det gick att dö så många gånger som den gjort.

Usch. Jag kanske borde träna på att inte tröttna så fort. Ja, det ska jag! Jag börjar idag... och slutar väl imorgon. Aj då.

Jaha och så någon rubrik på det, så bloggen inte lider

Jag har varit, och är, en mycket upptagen ung kvinna. Därför blir bloggen lidande. Vad är det för jävla skituttryck som folk skriver? bloggen har inte alls blivit lidande. Det är ju bara en blogg, som ger blanka fan i om jag uppdaterar eller inte. Lidande, my ass.

RSS 2.0