New Adventures of old Louise

Ibland får man en såndär känsla av att man är helt ensam. Som att man är den enda som vill göra gott och som anstränger sig lite. Det är så tråkigt och ledsamt när det händer men man vet att man inte kan gör någonting åt det. Hur gärna man än vill så kan man ju inte tvinga folk till att bry sig och anstränga sig. Då blir det ju ändå inte äkta och då är hela poängen tappad. Idag känner jag så. Det känns som att jag är den enda i korridor E2:right som bryr mig om att skrubba utsidan av ytterdörren med klorin. De andra verkar liksom inte ens bry sig om om det blir gjort eller inte. Jag funderar på att sluta. Undrar hur länge det skulle dröja innan någon annan tog tag i det. Tills dess kan de ju sätta sina nytvättade händer mot en smutsig dörr. Jag kan använda gummihandskar vid in- och utpassage om det är så. Two can play that game.