New Adventures of old Louise

Det är egentligen få saker som har gått rätt nu imorse. Jag vaknade av näsblod. Det första i mitt liv faktiskt. Himla mysigt i de nytvättade lakanen. I och för sig behövde de ändå tvättas om för pappa hade tvättat de med ungefär åtta hattar mjukmedel. Han tycker att jag ska sova så mjukt som det bara går. Jag har någongång försiktigt hintat att han inte behöver ha i så himla mycket. "Äh, här snålas inte!" utropade han då, och sedan dess tvättar jag själv eller sover i smörlakan.

Morgonen fortsatte med att mitt halsband ljudligt och upprepat slog i cykelklockan. Resultatet blev att min studierektor trodde jag plingade på henne och blev jätterädd. Till saken hör att hon gick på en ungefär fyra meter bred gata. Så nu tycker hon troligtvis att jag är dum i huvudet.

Sedan kom jag fram till en skola jag är för obegåvad för att gå i och trängde mig in i en datasal jag inte hade tillträde till för att skriva ut en ansökan till ett stipendie jag inte är berättigad till. Dessutom hade jag glömt lösenordet jag knappt visste att jag hade. Och skrivaren var trasig. Och expeditionen var stängd. Och jag hade lite ont i ett knä faktiskt.

Så nu ska jag gå och lägga mig en stund och sedan vakna upp och låtsas att det är första gången idag. Så allt som kommer minna om den här morgonen kommer hädanefter att vara en ansökan till ett stipendium som jag inte är berättigad till.



Och en vettskrämd studierektor.